Gävle Konstcentrum är mycket glada att presentera sommarens utställning med den amerikanske serieskaparen Chris Ware. Detta är Chris Wares första utställning i Sverige. Chris Wares genombrott kom under andra hälften av 1980-talet när han blev inbjuden av Art Spiegelman att medverka i den mycket inflytelserika serieantologin RAW. I dag är Chris Ware kanske mer känd för den ännu pågående serien "The ACME Novelty Library", "Quimby the Mouse" från 1990-talet och framför allt serien "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth" som gavs ut i bokform 2000 av förlaget Pantheon. Jimmy Corrigan blev en succé bland såväl kritiker och bokköpare och har under 2000-talet vunnit flera prestigefyllda priser.

Bland Wares influenser finns amerikanska serietecknare från 1900-talets första hälft som George Herriman, mest känd för ”Krazy Kat”, Winsor McCays ”Little Nemo in Slumberland”, Frank Kings ”Gasoline Alley” och Jerry Siegel och Joe Shusters Stålmannen. Inom konstfältet är konstnären Joseph Cornell en viktig influens.

Wares intresse för arkitektur, företrädesvis äldre chicagoarkitektur, är också synbart i hans bilder och Världsutställningen i Chicago 1893 har en särskild plats hos Ware. Chris Ware hämtar också influenser från amerikansk reklam och design, framför allt från perioden från förra sekelskiftet fram till och med depressionen.

Lika viktiga som bilden för serier är berättandet. Bland Wares litterära förebilder kan nämnas Lev Tolstoj, Vladimir Nabokov och Gustave Flaubert.

Även om Chris Wares bildspråk påminner mycket om amerikanska serier från det tidiga 1900-talet och grafisk design och reklam från samma period, har hans bilder en tydlig samtida och egen stil. I serierna möter vi bland annat den lilla människan i den stora världen och Chris Wares berättelser är ofta självbiografiska och samtidigt allmängiltiga i sin existentialism.

Chris Ware har ställt ut sina bilder på både konstmuseer och konstgallerier i USA. Särskilt bör nämnas en soloutställning 2006 på MCA (Museum of Contemporary Art) i Chicago. Chris Ware är född 1967 och bor i dag i Chicago i USA.

I utställningen på Konstcentrum ingår ett större antal original utförda med svart bläck och blå penna och vit gouache samt också ett urval av färglagda och tryckta serier, slutprodukten om man så vill. Ware ser själv originalen som ofärdiga och i utställningen kan besökaren själv betrakta kontrasten mellan teckning och tryck. I utställningen ingår även två filmer av Ware.

Utställningen ingår i ett samarbete med Högskolan i Gävle, där aktiviteter kommer att äga rum på serie- och bildberättarprogrammet och högskolebiblioteket i samband med utställningen.

/Carl Bergström, curator för utställningen

Chris Ware om materialet i utställningen:

”Building stories” är ett pågående projekt som har publicerats i The Chicago Reader, The New York Times, `nest´ magazine och The New Yorker, och som jag inte förväntar mig bli klar med än på ett tag. Jag hoppar mellan det och ett annat mer okonventionellt projekt, ”Rusty Brown”, när jag tröttnar på det ena eller andra.  Det behandlar individuella historier och förhållanden mellan påhittade invånare i en Chicagolägenhet som är lite av en arkitektonisk hopsmältning av de två lägenheter jag levde i mellan 1991 och 2001. Fram tills nu har jag fokuserat nästan uteslutande på högsta våningens bostadsinnehavare, en kvinna i trettioårsåldern.

Projektet som blev den grafiska romanen ”Jimmy Corrigan” började i Chicago i gratistidningen NewCity 1993 och pågick till sena 1999, fullständigt förvuxen från originalidén om en korthistoria som bara skulle pågå några månader. Ursprungligen betraktade jag seriestrippen som ett engångsexperiment inför ett större mer genomtänkt senare verk, men när jag väl kom igång insåg jag att det ändå fanns en hel del där att arbeta med, vilket var tur. Alla dessa originalteckningar representerar två sidor i boken och presenteras kronologiskt (men då de är urval kanske de inte är så förståeliga på egen hand, vilket jag ber om ursäkt för). Berättelsen kretsar kring en man i trettiofemårsåldern som träffar sin far (och halvsyster) för första gången, samt händelserna och relationerna fram till det ögonblicket.

Eftersom jag inte är säker på i vilket annat sammanhang jag kan nämna detta, så säger jag det här: alla sidor som presenteras här är seriestrippar, inte teckningar. Frånsett deras framställning på väggen som ”konst” är de nödvändigt förberedande bilder inför färdiga, färglagda böcker och seriestrippar som är menade att läsas ungefär som man läser text eller noter – inte menade att ses på som en uttrycksfull teckning med subtiliteter. Kortfattat, som teckningar är de ganska dåliga. De enda liknelser jag kan komma på för att förklara detta är skillnaden mellan att sjunga och tala, eller skillnaden mellan att läsa en roman i sin ursprungliga manuskriptform istället för färdigtryckt i typsnitt på papper. Jag siktar alltid på det slutgiltiga resultatet, konstverket är den färdiga boken(som man kan äga om man känner för det och har några slantar över). Det som presenteras här är det som blev över, kuriosa, inte ett färdigt konstverk.

Översättning av Chris Wares texter: Sebastian Larsmo