ALLTING FÖRESTÄLLER. INGENTING ÄR
– INGMAR BERGMAN OCH KONSTEN
17.11.18-17.2.19

Joseph Beuys, Maria Finn, Axel Fridell, Ragnar Kjartansson, Hanna Ljungh, P. A. Lundgren, Magdalena Von Rudy och Ylva Snöfrid.

2018 skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år vilket uppmärksammas stort genom flera kulturhändelser runtom i världen. Tillsammans med Ingmar Bergmanstiftelsen producerar Gävle konstcentrum en utställning med konstnärer som på olika sätt tar avstamp i Ingmar Bergmans konstnärskap.

Konsten är alltid närvarande i Bergmans filmer och tätt förknippat med livet självt. I samma stund som Bergmans filmer ställer frågan om vad konsten betyder för människan ställer han frågan vad det betyder att vara människa. Konsten är en kraft och ett sätt att spegla livet och leta svar på de stora frågorna, skapandet är en nödvändighet för att bearbeta och hantera de egna tillkortakommandena och de trauman som tillfogats från start. Samtidigt är tillvaron en teater där människor skapar sig en persona och lever i kulisser. ”Allting föreställer. Ingenting är.”, säger teaterregissören i Efter repetitionen från 1983. Bergmans filmer innehåller en ständig diskussion om tillvaron som tycks innehålla flera dimensioner och konsten fungerar som en nyckel och ett redskap att inte bara komma åt dem men också i grunden spegla, och därmed bearbeta och förändra dem.

Joseph Beuys (1921-1986) tysk framstående skulptör/konceptkonstnär/aktivist. Han iscensatte ett antal ikoniska performances som: Coyote – I like America and America likes me (1974), och vid tillfällen gigantiska installationer där komponenterna filt och fett var framträdande material. Få konstnärer har utvecklat och haft lika stort inflytande på den strömning inom konsten som gränsar till ideologi och aktivism, där talesätt som ”Varje människa är en konstnär” idag närmast är kulturellt allmängods.

Maria Finn (f. 1963) är en svensk konstnär, som är boende och verksam i Danmark. Hon arbetar med teckning, foto och film, där tematiken är landskap, minne och hierarkiska strukturer som de uttrycks i planer och mönster. Hon väcker med sina verk frågan om tomrummets betydelse, om vad som kan återgestaltas och vad som därmed går förlorat.

Axel Fridell (1894-1935), konstnär från Falun, räknas som en av Sveriges främsta grafiker, som företrädesvis arbetade i torrnålsgravyr. Under sitt korta liv var han periodvis bosatt i Paris och även i London. Han skildrade med stor inlevelse de fattiga och utsatta han mötte under sina Londonvistelser, liksom han även lät sig inspireras av Charles Dickens berättelser.

Ragnar Kjartansson (f. 1976) isländsk performancekonstnär, målare, skulptör och musiker som ofta återkommer till det repetitiva momentet i sina performances och videoinstallationer. I hans verk blandas en humoristisk och allvarlig ton, med en i grunden sorgsen syn på tillvarons beskaffenhet vad avser människans villkor, trots materiellt sett överflödande förutsättningar.

Hanna Ljungh (f. 1974, USA) är verksam i Stockholm där hon arbetar med video, foto och installationer. Tematiken berör villkoren för människans existens, hennes relation till naturen, om hur tid och historia gör sig synliga eller kan synliggöras i en fysisk form.

P.A. Lundgren (1911-2002) var en av de verkligt stora svenska filmarkitekterna och scenograferna. Han samarbetade med Ingmar Bergman i inte mindre än 18 filmer mellan åren 1946 och 1971. En av de många Bergmanfilmerna han arbetade med är Det sjunde inseglet. Där skapade han bland annat filmens kyrkomålningar, med Albertus Pictor som förebild.

Magdalena Von Rudy (f. 1973) är ursprungligen från Polen, men är numera verksam i Tyskland. Hon arbetar undersökande och processbetonat i sin videokonst och har nämnt som tidiga inspirationskällor Ingmar Bergmans filmer, och den expressiva känslobetonade polska katolska mässan.

Ylva Snöfrid, tidigare Ogland (f. 1974) var länge en konstnär som gick som egen väg och skapade sina alldeles egna världar. I en spegelvärld fanns hennes alter ego och spegeltvilling Snöfrid. Hon arbetade med måleri, installationer och performance och genom konsten kom hon att, tillsammans med sin publik, nå spegelvärlden och Snöfrid. Sedan en tid har världarna och personerna smält samman till en verklighet och en person – Ylva Snöfrid.

Utställningen sker i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman, Fotografisk Center i Köpenhamn och Kunstcenter Silkeborg Bad.

Bilden visar Joseph Beuys verk The Silence (Ingmar Bergman), 1973.