Maria Adlercreutz

Maria föddes 1936, hennes mor Anna Lennartsdotter Lilliehöök af Gälared och Kolbäck var adlig och hennes far Akke Kumlien, en framstående konstnär och formgivare. 1946 när Maria var tio år blev hennes far intendent på Thielska galleriet vilket innebar att familjen flyttade dit.

1956 kommer Maria in på Konstfacks textila utbildning, där hon studerar fram tills 1962. Ett av hennes examensarbeten är den glesväv som kan ses på utställningen. I Konstfacks arkiv finns ett fotografi där ingen annan än självaste Stig Lindberg balanserandes på en stol hänger upp väven inför examensutställningen.

Detta är även samma år som den norska textilkonstnären Hannah Ryggens utställning på Moderna Museet öppnar. Utställningen med Ryggens vävar mot nazism och fascism blev en avgörande upplevelse för Marias egna politiska engagemang.

Till skillnad från Ryggen som vävde flamskvävnad utan förlaga, arbetade Maria i tuskaft och utifrån fotografi med skisser och vävprover. Hon började med att rastrera fotografiet för hand i form av en teckning. Sedan växtfärgade hon garnet själv. Intill bostaden hade hon byggt ett färgeri i ett gammalt loft. Det var ett litet utrymme i två plan. Här inne trängdes garner, byttor, kastruller och glasburkar med insamlat material för infärgning. Hon såg ingen begränsning till vad den färdiga väven fick innehålla, till exempel kunde sönderklippta plastpåsar ibland få ge uttryck för väl valda detaljer.

1967 påbörjade hon sitt första konstverk med politiskt innehåll, Kompis. Här har hon vävt samman en dagspressbild med en trafikskylt. Ofta var det så hon arbetade, hon tog ett motiv som en var bekant med, som här, skylten vid övergångsstället och dubbelexponerade den med en tidningsbild av en amerikansk marinsoldat.

Vid tiden kring mitten av 60-talet var det ingen annan som hade arbetat med att plocka in fotografier från dagspress i textil form. Att som konstnär engagera sig mot orättvisor och förtryck var däremot snarare praxis. Adlercreutz ville med sina bilder synliggöra och immortalisera händelser som hon ansåg inte fick glömmas bort av omvärlden. Hon hade ett stort politiskt engagemang, och stred genom sin konst för att belysa världens orättvisor.

Hennes mest kända verk I hennes ögon bevaras folkets ljus (påbörjad 1968, slutförd januari 1972) består av två pressbilder från Vietnam. Till vänster ett porträtt av textilarbetaren och en av ledarna för FNL, Le Thi Rieng. Fotografiet hittade hon på omslaget till den kubanska dagstidningen Granma. Den högra bilden, ett fotografi av tillfångatagna vietnamesiska kvinnor och barn, minuterna innan de arkebuseras.

Valdermar Gedin, utställningskommissarie