Undying
13.10.2026 – 10.01.2027
MADELEINE ALEMAN, PARASTO BACKMAN
OCH LILIAN STEINER
Undying tar sin utgångspunkt i människans återkommande försök att upprätthålla relationer till det som inte längre är närvarande: de döda, förlorade språk, kroppsliga minnen, och förnimmelser som undflyr det rationella. Relationerna som undersöks i utställningen sträcker sig från möten med förfäder och avlidna till språk, rörelser och erfarenheter som fortsätter att forma nuet. Utställningen kretsar kring det som fortsätter verka trots död, separation och förlust – relationer, kunskap, begär och bilder som lever vidare och återkommer i nya former.
I arbetet med utställningen har frågor väckts kring hur konst kan ge form åt sådant som är svårt att definiera, verifiera eller förklara. Snarare än att söka svar rör sig konstnärerna i ett fält där olika verklighetsnivåer kan samexistera. Här blir skapandet ett sätt att lyssna, minnas, återkalla och vårda det som annars riskerar att gå förlorat. Konsten framträder därmed inte som representation, utan som en praktik genom vilken relationer kan upprätthållas, förhandlas och omformas.
Hos Madeleine Aleman tar arbetena form genom inre resor där möten med gestalter bortom den omedelbara synliga världen fungerar som drivkraft för bildskapandet.
Oavsett uttryck är hennes praktik förankrad i aktiv imagination, en metod utvecklad av psykoanalytikern Carl Gustav Jung för att försätta sig i ett hypnagogt tillstånd mellan vakenhet och dröm. Alemans livslånga intresse för djuppsykologi och esoterik har också nattdrömmar och divination genom det kinesiska oraklet I Ching som viktiga inspirationskällor.
Till Undying har hon arbetat koncentrerat kring sin morfar Jack Hårdstedt samt konstnärerna Gösta Adrian-Nilsson och Nils Dardel. Med deras andar har hon fört samtal om konstnärskap, queerhet, och andligt sökande.
Verken har tillkommit direkt efter dessa sessioner, då hon intuitivt låter den energi som uppstått i mötet med dessa gestalter ta visuell form, antingen med tusch på papper eller med olja på duk. Hos Aleman blir bildskapandet ett sätt att synliggöra förbindelser som sträcker sig bortom den synliga världen och översätta inre möten till bilder.
Parasto Backman arbetar med språk och arv som material för att undersöka migration, minne och förlust. Hennes arbete i Undying, som hon beskriver som en lek med det diasporiska språket, kretsar kring Nastaliq, en historisk iransk kalligrafiform som för Backman blivit ett sätt att närma sig språk, kulturarv och kunskapstraditioner som riskerar att gå förlorade. Det konstnärliga arbetet tog form efter förlusten av hennes far och har vuxit fram som ett sätt att bearbeta sorg genom skrift, gest och kroppslig erfarenhet.
Med utgångspunkt i denna tradition utvecklar Backman ett eget visuellt och kroppsligt språk där skriftens linjer gradvis frigörs från sitt ursprungliga sammanhang.
Genom förskjutningar, upprepningar och rörelse omformas de till uttryck som bär spår av både arv och förlust. Hennes arbete rör sig mellan språkets materiella och kroppsliga dimensioner och undersöker hur betydelser förändras när de förflyttas mellan generationer, geografier och kulturella sammanhang. Hos Backman fungerar språk och rörelse som redskap för att bearbeta förlust och upprätthålla band mellan tider, platser och generationer.
Hos Lilian Steiner, vars konst tar sin utgångspunkt i rörelse och koreografi, framträder den dansande kroppen som ett arkiv för minne och transformation. Svetten blir här ett av kroppens mest direkta avtryck av arbete, disciplin och hängivenhet. Genom detta spår utforskar Steiner hur dansens kunskap kan leva vidare bortom det flyktiga ögonblicket.
Med referens till kinesiska traditioner, där pappersrepresentationer av föremål bränns som gåvor till avlidna anhöriga och förfäder, intresserar sig Steiner för möjligheten att överföra något mellan olika tillstånd av existens. Hon föreställer sig hur den unika rikedom av dans som hon tillägnat sig under detta liv skulle kunna följa med in i ett kommande.
I hennes arbete riktas uppmärksamheten därmed inte mot det förflutna, utan mot frågan om vad som kan bestå, föras vidare och omformas över tid.
Kroppen blir därmed både bärare av ackumulerad kunskap och ett rituellt medium där arbete, närvaro och förgänglighet omvandlas till något som kan fortsätta existera även efter livet självt.
Gemensamt för de tre konstnärerna är en förståelse av konsten som ett rum där olika tidslager, verkligheter och former av vetande kan mötas. Den konstnärliga processen blir ett sätt att ge form åt sådant som annars riskerar att förbli undanglidande: visioner, sorg, kroppslig kunskap, minnen och förlust.
Utställningen rör sig därför inte mellan tro och vetande i någon enkel mening, utan kring människors återkommande behov av att upprätthålla relationer till det som ligger bortom det omedelbart synliga. Här framträder konsten som en plats där minnen, relationer och erfarenheter kan hållas levande, omförhandlas och delas med andra.
Yuvinka Medina & Ashik Zaman,
Curatorer för Undying
Bild 1. Madeleine Aleman i Undying på SKF/konstnärshuset, 2026
Bild 2. Parasto Backman i Undying på SKF/konstnärshuset, 2026
Bild 3. Lilian Steiner i Undying på SKF/konstnärshuset, 2026
Foton: Giulia Cairone
Parasto Backman
Parasto Backman (f. 1977) är konstnär och grafisk formgivare, född och verksam i Sverige med rötter i Iran. Hennes praktik rör sig mellan bildkonst och visuell kommunikation och undersöker bland annat språk, migration, kulturarv och hur betydelser förskjuts mellan olika kulturella och geografiska sammanhang. Hon driver Studio Parasto Backman i Stockholm och är senior lektor i Grafisk design på Konstfack. Backman har tilldelats ett flertal utmärkelser, däribland Berlingpriset, Svensk Bokkonst, Design S och Kolla!, där hon 2025 vann kategorin Form. Sedan 2023 är hon ledamot i Type Directors Clubs internationella Advisory Board.
Lilian Steiner
Lilian Steiner (f. 1990) är en australiensisk dansare, koreograf och konstnär verksam i Stockholm sedan 2023. Hennes praktik utgår från kroppens inneboende kunskap och utforskar den dansande kroppens materialitet och uttryck i relation till tidens poetik, kulturella föreställningsvärldar och politik. Hennes arbete spänner över koreografi, performance, installation, video samt experimentell ljud- och bildkonst. Mellan 2010 och 2023 var Steiner en central dansare och återkommande samarbetspartner inom det Melbournebaserade kompaniet Lucy Guerin Inc. Parallellt arbetade hon med ett flertal koreografer, bildkonstnärer och ljudkonstnärer. Sedan 2023 är hon verksam som dansare vid Cullberg, där hon har samarbetat med bland andra Faye Driscoll, Ligia Lewis, Alexandra Bachzetsis och Renan Martins. Under 2026 är Steiner artist-in-residence vid Konstnärshuset i Stockholm, där hon presenterar tre koreografiska verk.
Madeleine Aleman
Madeleine Aleman (f. 1959) är bildkonstnär, född i Stockholm och verksam i Malmö. Hennes praktik omfattar framför allt teckning, grafik och performance och präglas av ett långvarigt intresse för psykologi, spiritualitet och förändrade medvetandetillstånd. Sedan 2012 använder hon bland annat Carl Gustav Jungs metod aktiv imagination samt det kinesiska oraklet I Ching som redskap i sitt konstnärliga arbete. Aleman är utbildad vid Konstfack i Stockholm och är även utbildad bildterapeut. Hennes verk har presenterats i separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt, bland annat på Galleri Ping-Pong i Malmö, Konstnärshuset i Stockholm och i utställningar i Storbritannien, Spanien, Kina och Nederländerna. År 2026 tilldelades hon ett arbetsstipendium från Konstnärsnämnden.
Undying visas i två versioner, på Konstnärshuset i Stockholm och på Gävle Konstcentrum. Verken förflyttas och omförhandlas mellan platserna, vilket gör själva utställningsformatet till en del av dess tematik. Genom förflyttningen mellan platserna fortsätter verken att träda in i nya relationer. Utställningen blir därmed inte bara en plats för undersökning, utan också ett uttryck för undying – en process av förflyttning, omförhandling och fortsatt tillblivelse.
Gävle Konstcentrum & SKF/Konstnärshuset
