billiga sverige butikens outlet: UGGS , skor ,

Hem

 


lombard_hemsida

JOANNA LOMBARD
PRIMÄRA OCH SEKUNDÄRA SÄTT ATT ÄTA PÅ
8.2.20 – 15.3.20


VERNISSAGE 8.2 12-16
13:00 Vernissage i närvaro av konstnären, med introduktion och välkomsthälsning av konsthallschef Eva Asp. Därefter inviger kultur och fritidsnämndens ordförande Helene Börjesson utställningen, tillsammans med konstnären.


Primära och sekundära sätt att äta på bjuder in oss till en vindlande undersökning av mänskligt beteende. Konstnären Joanna Lombard delar upp beteenden i primära och sekundära. Till det primära kopplas grundläggande handlingssätt; det som krävs för människans såväl som djurets överlevnad, t ex att äta, sova och yttra sexualitet. Det är handlingar som upprätthåller människans mest basala funktioner och därför varit sig lika genom tid och rum.

Det sekundära sättet handlar mer om hur vi gör något. Vi alla behöver äta för att överleva – men sättet vi gör det på, de sociala koderna som omger ätandet, är inte desamma genom tid och rum eller från en plats till en annan. De visar mer på kultur än natur.

Det sekundära beteendet kopplar Joanna Lombard till moderniseringen av människan. Förändrade miljöer leder till nya beteendemönster, vi anpassar oss just nu till en värld fylld med förut okänd teknologi i vilken våra sekundära sätt, vårt beteende, ständigt värderas och bedöms bl a via sociala medier. Vi äter givetvis fortfarande, men hur vi äter och vad vi äter är minst lika viktigt.

Det sätt som vi förtär vår föda på, ätandets ritual, kan på så vis berätta något om den tid vi befinner oss i. Det kan berätta vilka vi är eller vill vara, vilken grupp vi vill tillhöra. Det kan också berätta vad vi inte vill förknippas med.
Det här gäller givetvis inte endast för ätandet; större delen av våra handlingar befäster i någon form ett jag, en identitet. Vi gör, skapar och omskapar oss själva genom våra handlingar och vårt beteende. Våra handlingar verkar på ett flertal nivåer samtidigt, å ena sidan sker de där och då i stunden, ämnade för en eller ett fåtal personer. Samtidigt verkar våra handlingar som delar och fragment av ett större handlande, våra personliga historier vävs samman med andra personers historier, historier som tillsammans blir till delar av en större historia, eller historien.

Joanna Lombard är intresserad av de ideologier, narrativ och stämningar som förknippas med 1960- och 70-talets alternativrörelser. Många av hennes konstverk utgår från berättelser sprungna ur konstnärens egna barndomsminnen från kollektivet Ljusbacken i Delsbo, Hälsingland. Miljön i kollektivet kännetecknades av ideologisk medvetenhet och framåtanda. Det fanns till exempel en stark konsumtionskritik inom kollektivet, man återanvände kläder och källsorterade mat. Det prövades och experimenterades med olika gruppterapier och meditationer. Maten lagades i grupp.

Ljusbacken var en mycket välkänd mötesplats för 1970-talets hippie / gröna vågen-rörelse. Under den utopiskt frigjorda och jämlika fasaden uppstod det dock olika regler och konventioner för det sätt man skulle bete sig på. Det utvecklades olika maktrelationer och hierarkier.

I sitt konstskapande besöker Joanna Lombard Ljusbacken igen – en för henne svunnen tid och plats som ändå är närvarande i nuet. Via minnesbilder återskapar och omskapar Lombard olika situationer och upplevelser från barndomen i Ljusbacken. Lombards konst rör sig i gränslandet mellan fantasi och självupplevd verklighet. Hennes verk får oss att reflektera kring gruppmentalitet och identitetsskapande: Hur kan ett jag skapas i förhållande till ett kollektiv? Hur uttrycker vi tillhörighet till en grupp samtidigt som vi bevarar vår individualitet? Hur förhåller sig det kollektiva minnet till individens egna upplevelser? Hur utvecklar en grupp de ritualer som för den samman?

Lombards inre tidsresa till Ljusbacken väcker även frågor om tid, plats och rum. Vi skapar oss själva i relation till den kontext vi befinner oss i, enligt de förutsättningar som finns för stunden. Lombard leker och laborerar med dessa förhållanden i sin konst, hon går tillbaka och försöker nå det onåbara – ett specifikt tillstånd just där och då. Men relationerna och situationerna på Ljusbacken förändras självklart när de blir satta i nuet och tolkas av en konstnär. De situationer och företeelser som tas upp i Lombards konst bör därför läsas som konstnärliga tolkningar utifrån minnen snarare än som dokumentära framställningar med sanningsanspråk.

Joanna Lombards konst rör sig mellan det individuella och personliga till det allmänmänskliga, kollektiva och det universella. Barndomsminnena från Ljusbacken blir till en fond mot vilken frågor om mänskligt beteende och varande ställs. Konsten rör sig mellan det fiktiva och det realistiska, mellan drömlika minnen och observation. Hennes personliga upplevelser från det förgångna framkallar frågeställningar om mänsklig existens, om grupptillhörighet och individen – frågor som är synnerligen aktuella även här och nu i vår samtid.



Skriv ut/Tipsa andra om den här sidan:  
  • Facebook
  • TwitThis
  • Google
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!